Moksha

Vad är det egentligen som definierar vår sanning om verkligheten, hur vi uppfattar världen omkring oss, och inte minst hur det i sin tur påverkar vad vi gör i världen?

Jag har varit förkyld i några dagar nu. Såsom för varje ny sjukdom framträder de olika symptomen i en ny kombination av intensitet. Just den här förkylningen har inte inneburit så mycket täppthet eller halsont, däremot en del snuva och framförallt en stor portion allmän sinnesförvirring.

Jag hade en del halsont och täppthet de första två dygnen, men eftersom den försvunnit, eller jag kanske helt enkelt vant mig vid den nu, började jag tänka att “jag är nog nästan bra nu”. Du känner kanske igen vad jag menar?

Jag har hållit mig hemma sedan jag blev sjuk, i min lilla stuga invid en skog i Haninge. Eftersom jag har två kilometer till närmsta busshållplats och två och en halv till närmsta matbutik har jag inte känt mig så motiverad att cykla in dit och fylla på förråden. Men idag när jag kände mig mindre febrig än tidigare, och inte minst all min mat i kylskåpet är slut (mest därför faktiskt), tyckte jag det var dags att kosta på sig en liten ansträngning.

Jag trampade in i maklig takt, förbi hästhagarna och upp på den asfalterade vägen, och följde den sedan där den ringlade fram till Vendelsö Centrum. Något tröttare än vanligt ställde jag ifrån mig cykeln och gick in och handlade, lyckligt ovetande om att jag hade glömt något väldigt viktigt..

Jag kände mig hyfsat frisk, möjligen lite syrebrist i hjärnan efter cykelturen, men annars rätt kry. Jag handlade det jag skulle och gick ut. Jag gick fram till platsen där jag ställt ifrån mig cykeln, ställde ifrån mig kassarna för att packa ner dem i ryggsäcken, och upptäckte då att jag hade glömt att låsa cykeln!

Jag insåg nu att jag nog inte var så klar i huvudet trots allt, och det nog vore bäst att ta sig hem och ge kroppen i alla fall en dag till på sig att göra sig av med sjukdomen. Som tur var hade i alla fall ingen hunnit ta cykeln, så det var iförsig ingen skada skedd.

Men jag har märkt att sjukdomar kan vara sluga på det viset. Om man sitter själv i sjukdomen, om all apparatur man har till sitt förfogande för att bedöma huruvida man är sjuk, om själva den apparaturen självt är under inflytande av sjukdomen, blir det väldigt svårt att ställa korrekta diagnoser.

På samma sätt är det i den antropogena världen vi människor har byggt upp runtomkring oss. Vi är så invanda i det nya tillståndet vi har försatt världen i, att det är nästintill omöjligt att betrakta det utifrån. Problemet är inte att vi har för många apparater med standby-funktion, eller att våra glödlampor inte är tillräckligt energisnåla. Problemet är att vi har byggt in oss i en socioekonomisk modell av hur verkligheten (enligt den) måste fungera. Vi har idag en sådan ekonomisk modell som säger att ekonomin ständigt måste växa, oavsett hur detta sker. Om inte innan så i alla fall nu när vi befinner oss i finanskrisens inledningsskede, bör detta bli allt tydligare för allt fler. Banksystemet fungerar till 100% enligt principen om att bankerna förväntar sig att alltid få tillbaka mer pengar än de lånar ut. Det i sin tur är helt beroende av att den globala omsättningen eller BNP:n ständigt måste växa. Detta kan antingen göras genom reell tillväxt i form av ökande material- och energiflöden, eller genom fiktiv tillväxt t.ex. genom bostadsspekulation som driver upp huspriserna och därmed frigör mer kapital som kan omsättas i övriga delar av ekonomin. Det är i regel den fiktiva tillväxten som resulterar i de “ekonomiska bubblor” som tenderar att förr eller senare spricka.

Jag tror att allt detta i sin tur inte är någonting annat än ett symptom på hur det mänskliga psyket, mer specifikt egot, fungerar. Oavsett hur mycket vi får vill vi alltid ha mer. Om 1 person fungerar på det sättet så behöver det inte nödvändigtvis vara ett problem. Men när 6 miljarder människor ständigt vill ha mer i materiell form och dessutom har utvecklat teknologin för att göra detta möjligt, så får man stora problem, och det är det vi ser nu och kallar miljöproblem: en störning i naturens balanssystem.

Jag tror på ständig tillväxt. Jag tror att det är den fundamentala, evolutionära grundkraften i universum som krävs för att upprätthålla livet självt. Men på samma sätt är okontrollerad tillväxt något som i naturen endast förekommer väldigt sparsamt, och går då under namnet cancer. 7 % tillväxt per år innebär i praktiken en fördubbling av siffrorna vart 10:e år. Professor Albert Bartlett väljer att sammanfatta problematiken kring detta i citatet “The greatest shortcoming of the human race is our inability to understand the exponential function.”. Jag kan verkligen rekommendera alla att se denna ögonväckande presentation om just vad detta innebär:

Men jag tror alltså på ständig tillväxt. Vad jag däremot inte tror på är ständig ekonomisk eller materiell tillväxt. Jag tror istället på ständig tillväxt i sig själv och varandra, ständig tillväxt i vårt sociala och mentala välbefinnande, och ständig tillväxt i den biologiska, organiska världen. Plantera ett päronträd eller en buske hasselnötter så kan du ha ständig tillväxt rätt framför ögonen, och det samtidigt som du till och med bygger upp miljön igen, snarare än att förstöra den.

Jag för min del vill inte ha en havererad miljö, lika lite som jag vill ha min cykel stulen. Och verkligen inte bara för att jag för sjuk för att notera hur jag glömmer bort att låsa den.

/Moksha

Om man ska starta något stort ska man göra det ordentligt från början. Så om man vill bygga om ett land, Sverige i det här fallet, till ett hållbart samhälle, varför då inte börja med Sveriges mest tätbefolkade område, Fisksätra?

I fredags (nåväl, fredags om man räknar kl 1 på natten som fredag) lovade jag att nästa inlägg skulle handla om hur man skapar en positiv samhällsförändring, nerifrån och upp. Det här blev något försenat, bland annat för att jag inte hade någon uppkoppling i Höör under resten av helgen.

Hursomhelst, till permakulturkursen jag nu går ingår att man ska sätta ihop och helst genomföra en permakulturdesign. Normalt kanske man väljer en trädgård eller kanske en skola. Men vi tyckte det verkade lite tråkigt och för enkelt för kunna kalla det en utmaning. Jag och Dante tänkte därför ge oss på att transformera Fisksätra. Är inte det lite mer av en munfull?

Fisksätra sett från ett fönster ut mot torget – före..

Vi tänker oss självgenererad uppvärmning med hjälp av en biogasanläggning, uppiffning av fasaderna, växthus på taken för att odla delikata grönsaker, och kanske ett eget vindkraftverk som sköter elförsörjningen. Det här är åtgärder som alla sparar både miljö och pengar. Och till skillnad från Pengakoll.nu, som jag började bygga när jag hade väldigt dålig kunskap och knappt någon erfarenhet av att bygga hemsidor, så har både jag och Dante varsin gedigen universitetsutbildning i miljövetenskap, så de förutsättningarna finns på plats.

Men rent praktiskt då, inte kan man väl odla all mat till alla boende i Fisksätra lokalt, tänker du kanske?

Visst, det skulle blir svårt att lokalt odla all mat till de boende inne i själva Fisksätra. Det skulle krävas åtminstone 700 ha (hektar) för det, och vi har bara 102 ha att arbete med. Men man kan förstås odla även i närliggande områden, eller kanske köpa sig en egen bonde. I vilket fall kommer vi att kunna odla en hel del grönsaker, och du som har ätit hemodlade tomater vet att de är av en helt annan dimension än de du kan köpa i butiker. Saftiga och med kaskader av intensiva smaksensationer fyller de hemodlade tomaterna gommen, medan de köpta mest är en rund, röd och vattning sak som möjligen kan ha lite smak om man verkligen anstränger sig och menar allvar.

Hur ska vi gå tillväga då? Första steget är att engagera så många av de boende i området som överhuvudtaget är möjligt. Fisksätra har oförtjänt stämplats som “Saltsjöbadens getto”, och detta vill vi göra någonting åt. Det är ju inte min och Dantes plan som ska förverkligas, utan det styrande är vad de i området vill. Vi kommer självklart att presentera en första plan så att alla kan få upp ögonen för vad som är möjligt, men det kommer bli en väldigt flexibel plan.

Vi har att se fram emot en hel del dörrknackande och möten med de boende, och detta kommer sedan att resultera i en projektplan som vare sig kommun eller fastighetsbolaget kommer kunna säga nej till. Hur vet jag det kanske du undrar? Helt enkelt för att de saker som kommer ingå antingen sparar en väldig massa pengar eller genererar massiv positiv publicitet till kommunen och fastighetsbolaget, eller båda delar.

Mer om planerna och utvecklingen följer!

Vad händer annars nu då? Just nu har jag bråda dagar med att avsluta det sista på Pengakoll.nu för att siten ska kunna kallas version 1.0. Det du befinner dig inne på är beta 0.94, eller någonting i den stilen..

Idag har jag jobbat med att få balansbladet till PengakollCentralen på plats. Om du inte vet vad PengakollCentralen är, kan jag rekommendera att du tar en kik här. Det är alltså ett helt grymmt verktyg för att du ska kunna ta kontrollen över din ekonomi, snarare än att den har kontroll över dig, för det är väl inte så trevligt när den har det?

Det som fattas på PengakollCentralen, eller PKC som vi kallar den internt, är möjligheten att skriva ut ett balansblad, det som knappen längst ner till höger i PKC länkar till. För att kunna generera ett sådant balansblad har jag lagt in en hel del dummie-poster i min PKC, som du ser på bilden här nedan:

Fullt såhär bra ekonomi har jag inte

Imorn ska i alla fall balansbladet vara på plats. Sedan ska jag börja stoppa in några admin-funktioner så att vår driftstyrka faktiskt kan ge dig som besökare en förstaklassig service. Än så länge har allt sådant fått göras helt manuellt, vilket är anledningen till att de som velat få hjälp tyvärr har fått vänta alldelses för länge.

Vi ses imorn!

/Moksha

Saftiga plommon i överflöd som växer i träd precis utanför lägenhetsporten, nötter i  nötkakan till eftermiddagskaffet och minikiwi som slingrar sig i lianer upp för spaljen på husväggen, söta och goda. Och allting helt gratis.

Låter det bra? Vattnas det i munnen? Att ordna gratis mat är faktiskt inte så komplicerat, det är till och med väldigt enkelt.

Dante och Christian i bussen på väg till Lund

Nu i helgen, från torsdag kväll till söndag eftermiddag, är jag och mina kompisar Christian, Maggan och Dante på en permakulturkurs vid Holma Gård i Höör i Skåne. Det här är andra kurstillfället av totalt tre, och vi är väldigt peppade! Vi kände alla till en hel del om permakultur redan innan förra kurstillfället, och hade därför en avslappnad inställning till vad vi skulle få ut av det. Men vi blev positivt överraskade! Hela helgen var lite som i “The Matrix”, när Neo får den där spetsiga USB-kabeln upptryckt i skallen och i koncentrerad, intravenös form blir uppfylld med den nya kunskapen.

Nåväl, fullt så dramatiskt gick det ju inte till, men du förstår säkert ändå ungefär hur jag menar va? En väldigt lärorik helg med många aha-upplevelser och tillfällen då man fick omvärdera hur man uppfattar saker och vad som formar ens verklighet.

Exempel på en permakulturdesign: fruktträd som toppskickt och grönsaker och örter som lägre skikt.

Vad är då permakultur? I en mening handlar det om att designa ätbara ekosystem. När vi var jägare och samlare en gång i tiden drog vi runt från plats till plats för att hitta byten och växter i tillräckliga mängder för att föda oss. När vi senare lärde oss grunprinciperna bakom hur växternas fröer fungerar, gjorde det att vi kunde slå oss ner och bilda jordbrukssamhällen. Det var nu vi bildade oss vanan att varje år plantera och skörda, och inte minst spara utsäde för nästa års matproduktion.

Det var en frigörelse, i det att vi inte längre var beroende av att ständigt hitta maten, nu hade vi makten att producera den där vi befann oss. Men samtidigt gjorde vi oss beroende av att varje år sätta de där fröerna, och att skörden blev tillräckligt god för att maten skulle räcka.

Åren gick, och vi förfinade konsten att på ett bekvämt sätt få tillgång till maten. Vi har nu ersatt oxen med traktorn, och just nu pågår till och med en utfasning av plogen, redskapet som en gång i tiden gjorde det möjligt att bemästra jorden.

Men vi är fortfarande beroende av att varje år så våra fröer.

Det är nu som permakultur träder in i historien. Permakultur-tänket ger oss möjligheten att kombinera det bästa från jägar- och samlarkulturen (friheten) med det bästa från jordbrukssamhället (stabiliteten och den relativa tryggheten).

Jag och Dante skissar på hur vi kan bygga om ett litet samhälle..

Hur då? Jo, bland annat genom att fokusera mer på perenna växter, alltså växter som av sig själv kommer upp varje år, utan att man behöver fröodla och så fröerna år ut och år in. Självklart varken kan eller borde vi ersätta alla ettåriga växter med perenna, men en ökad andel perenna växter kan på ett väldigt enkelt sätt reducera bördan med matproduktionen.

Perenna växter behöver planteras en gång, och sedan ses till lite då och då, men när man väl satt dem, står de där, och försörjer dig med mat på ett väldigt bekvämt sätt. Bara att plocka frukterna och nötterna, äta och njuta!

Imorgon: hur gör man egentligen för att skapa en positiv samhällsförändring, nerifrån och upp? Går det, och varför skulle det nu behövas?

/Moksha

Nu när jag har byggt mig en egen bloggportal (Pengakoll.nu) känns det som hög tid att starta min första blogg.

För ungefär ett år sedan påbörjade David och jag arbetet med att bygga siten Pengakoll.nu som du nu befinner dig inne på. Det har varit en lång och lärorik resa med många svängar, och nu när jag på allvar kan se resultatet av det enorma arbetet som vi och några andra lagt ner, kan jag med glädje konstatera att det har varit en väl investerad tid.

Eftersom jag arbetar bland annat i webbranchen kan det ju verka troligt att jag har haft någon blogg tidigare, skulle du inte tro det? Nja, kanske det, men så är faktiskt inte fallet. Det här blir min första blogg, och den kommer att handla om en mängd olika saker som händer i mitt liv just nu.

Förutom Pengakoll engagerar jag mig i miljörelsens pro-del, dvs den delen som ängnar sig åt att göra någonting konkret åt miljösituationen snarare än att klaga på alla de saker som inte står rätt till. Under våren och sommaren har jag och några kompisar börja bygga upp vad som går under namnet Tillväxt.org. Vi är ett ständigt växande nätverk av människor som alla vill förändra miljösituationen genom att föra matproduktionen närmare där människor bor. Du kanske redan har hört talas om oss? Det var en lång artikel om oss i Svenska Dagbladets kulturdel den 27:e september. Framsidan kläddes av Dante, Derly och deras vovve Flow som satt förnöjda i en tunnelbanevagn, åkandes förbi ett grönområde. Motivet fick den passande titlen “Gröna linjen”…

En rolig fakta bakom bilden är att fotografen nödvändigt ville ha just en bild i tunnelbanan, och eftersom han tidigare inte kunde vara med på vägen till en av våra stadsplanteringar, ville han helt enkelt köpa oss några träd för att nypa den biden. Han köpte bland annat ett deluxe-sviskon-träd, som nu står invid en byggnad nära vattenlinjen på Kungsholmen.

Om du vill veta mer om vad vi i Tillväxt sysslar med, kan du gå in på Tillväxt.org och kika runt lite. Och så kan du kolla på det här reportaget med mig och My som förklarar mer om vad vi arbetar för:

Jag har också filmat en hel del av bland annat våra planteringar runtom i Stockholms parker och grönområden, och när jag har funnit tid till att klippa ihop de filmerna senare i höst, kommer du att hitta dem på denna blogg.

Detta, inside-info från Pengakoll.nu och mycket annat kommer du att kunna följa på min blogg. Nu väntar sängen, imorn bitti ska jag och tre kompisar ta bussen ner till Höör i Skåne. Där ska vi ha andra kurstillfället på en kurs i permakultur – ska bli skitkul!

Vad är då permakultur kanske du undrar? Kolla tillbaka imorgon så ska jag ge dig min bild av det!

/Moksha